Brun som en pepparkaka
Ni kanske undrar varför jag varit borta ifrån bloggen ett tag? Sanningen är den att jag varit på Lundsbrunn SPA och haft en underbar helg som slutade med en soldush, så nu är jag brun som en pepparkaka. (Förutom på rumpan då vilket gör att jag nu under en veckas tid verkligen kan moona någon med min bleka bak.) =) Jag älskar att åka till Lundsbrunn. Har bara varit där två gånger förut på möhippor och då fått lite olika behandlingar, men jag har aldrig ätit där förut, vilket jag hade chansen att göra nu under två dagar. Maten var jättegod! Hur underbar som hellst. Jättespännande smaker som riktigt gifte sig i munnen som de brukar säga i matlagningsprogram, och här stämde det verkligen!
Jag fick övernattningen på Lundsbrunn som en födelsedagspresent, dessutom fick jag en keyboard som jag längtat efter hur mycket som helst innerst inne. Jag tänkte helt enkelt så att en del saker har man längtat efter att kunna göra hela livet, i mitt fall är en sådan önskan att kunna spela piano, och när man är vuxen och har råd: Varför unnar man sig inte det man innerst inne vill ha? Nu SKA jag banne mig lära mig spela lite, och det lilla jag redan nu lärt mig av Mozarts Månskenssonaten gör mig jättestolt trots att det bara är ca 10 sekunder jag kan spela av den. Men jag vet att jag är envis och en dag kommer jag att kunna hela. Så är det bara. Och varför unnar man sig inte det man igentligen vill ha/vill kunna/vill göra här i livet? När vi sitter där på ålderns höst är det snarare det vi INTE gjort än det vi gjort som man ångrar.
Våga och vinn!
Här nedan kan ni lyssna på Månskenssonaten:
Jag fick övernattningen på Lundsbrunn som en födelsedagspresent, dessutom fick jag en keyboard som jag längtat efter hur mycket som helst innerst inne. Jag tänkte helt enkelt så att en del saker har man längtat efter att kunna göra hela livet, i mitt fall är en sådan önskan att kunna spela piano, och när man är vuxen och har råd: Varför unnar man sig inte det man innerst inne vill ha? Nu SKA jag banne mig lära mig spela lite, och det lilla jag redan nu lärt mig av Mozarts Månskenssonaten gör mig jättestolt trots att det bara är ca 10 sekunder jag kan spela av den. Men jag vet att jag är envis och en dag kommer jag att kunna hela. Så är det bara. Och varför unnar man sig inte det man igentligen vill ha/vill kunna/vill göra här i livet? När vi sitter där på ålderns höst är det snarare det vi INTE gjort än det vi gjort som man ångrar.
Våga och vinn!
Här nedan kan ni lyssna på Månskenssonaten:
Kommentarer
Trackback
